Hej Julia!

Först och främst måste jag säga att jag tyckte det var jättekul att läsa din fråga eftersom den känns som ett vanligt huvudbry för tjejer i din ålder, och eftersom du verkar vara en så positiv tjej!

När jag skulle börja gymnasiet hade jag haft en kille när jag gick i nian och en sommaren innan gymnasiet. Förhållandet med killen i nian kan knappast kallas förhållande, vi vågade knappt snacka eller hälsa på varandra, och vi pussades hejdå i slutet av dagen bara för att det kändes tvunget. Det tog ganska snabbt slut, via mejl kan jag avslöja.

Under sommaren var jag på konfirmationsläger i en månad, och blev där tillsammans med en kille som lärde mig hångla och lärde mig om idiotkillar. Han talade ofta om hur besviken han var att en annan av tjejerna där var upptagna, annars hade hon varit hans förstaval. Vi pratade aldrig efter det där lägret.

Så, när det var dags för gymnasiestart kände jag mig ungefär som du... När du börjar gymnasiet kommer antagligen mycket att förändras. Kanske känner du inte en enda i klassen, kanske känner du ett par, men jag antar att du inte känner alla. Killarna har mognat lite över sommaren, både fysiskt och mentalt, och med det blir det lite läskigare men samtidigt lättare att prata med dem när man väl får igång en diskussion. Förhoppningsvis kommer ni ha mycket samarbetsövningar i början för att lära känna varandra, och det är ett ypperligt läge att säga små kommentarer. Att heja på varandra i tävlingar och utmaningar, hjälpa varandra att lösa kluriga problem och stödja sig på varandra i svåra balansgångar. Det kanske också anordnas lite träffar och så efter skolan, våga vara med på alla sådana, så att du har chans att lära känna alla. Man behöver inte ha värsta samtalen med varandra för att bli medvetna om varandra, och så fort man kommit förbi den första spärren att säga små ord till de nya bekanta blir det snart lättare att säga fler och fler ord. Hälsa på alla och försök komma ihåg namnen så du sen nästa gång kan säga Hej Pelle! Då får han upp ögonen för dig och börjar kanske prata mer med dig. Är den andre intresserad av en konversation är det ofta lättare för en själv också att ge sig in i konversationen.

En annan fördel med att börja gymnasiet är att dina vänner sprids lite, men förhoppningsvis håller ni fortfarande kontakten. Det kommer antagligen bli fler och fler fester dit folk tar sina nya bekanta. Dina gamla kompisar kanske tar med två killar från sin nya klass, och dina nya tjejkompisar kanske har gamla killkompisar som du får träffa på olika sätt.

Fortsätt vara öppen och glad så lär du i alla fall träffa många killar. Det är ju första steget. Eftersom de förhoppningsvis mognat lite blir de också bättre på att visa intresse och ta kontakt vilket också förenklar.

Ett tips på en övning, som jag dock vet är väldigt svår, är att försöka avdramatisera samtalen med killarna. Om man går in med inställningen att det här kan bli en ny polare, eller inte, men det gör inget, istället för att tänka Jääääävlar vad han är snygg, kan han inte snälla bli kär i mig? kan det vara lättare att slappna av. Leta inte efter en blivande pojkvän, utan försök ställa in dig på att du inte behöver ha pojkvän innan jul. Självklart kan man bli kär ändå, och jag menar inte att du ska tacka nej om det blir så att det ser ut att bli ett förhållande, men se inte en potentiell pojkvän i varje kille, utan en slapp polare.

Ofta är det ju enklast att börja snacka om det man håller på med. Träffar man killen i skolan kanske det är lättast att fråga om han förstod vad läraren menade med bla bla bla, eller vilken läxa ni har tills imorgon. Går du på någon sport och träffar honom där kan en liten kommentar som "Shit vad jobbigt det var idag!" bryta isen.

Vad jag tror jag försöker få fram i hela det här svaret är att det i början räcker med några ord i taget, och att det därefter så småningom släpper - om inte han är ruskigt blyg också. Försök att alltid le och vara glad, säg alltid tack om någon håller upp dörren till dig eller underlättar på andra sätt för dig, säg hej när du möter dina nya bekanta i korridoren och ha som mental utmaning att alltid svara med minst fyra ord när någon säger något till dig.

Fyra ord är ju inte alltid lämpligt, t.ex. när ni möts i korridoren och någon säger Hej, så räcker det med ett glatt hej tillbaka. Men efter ett tag kanske det lämpar sig med ett Hej, hur är det? Men öva hemma och på dina kompisar (utan att de behöver veta om det) på att svara med minst fyra ord. För om en kille någon dag i matsalen säger "Vad gott det var idag!" så är han antagligen lite intresserad av att prata med dig, men hans hopp kanske släcks med enbart ett "Ja" som svar. Ett "Ja, eller hur! Speciellt biffarna." håller hans intresse vid liv.

I övrigt är det svårt för mig att tipsa om samtalsämnen, eftersom lämpliga samtalsämnen beror på situation, plats osv.

Hoppas du fick ett någorlunda svar på din fråga, annars är det bara att höra av sig igen!